goodybag

Vi sitter och käkar lunch och jag spånar lite i hur folk uppfattar mig. Hedvig säger "söt, lite galen kanske?" "GALEN, PRECIS VAD JAG TÄNKTE!", säger Jocke genast. HALLÅ, what's up? Jag fattar inte, är det en komplimang eller störd-stämpel? Själv tycker jag att jag är mest...glad faktiskt...levnadsglad liksom =) Måste man vara galen för det? Fast jag å det strängaste inte höll med israeliten som menade att svenskar är blyga och resignerade, har jag faktiskt börjat tänka om lite. Det kanske vi visst är. Jag som är glad och sprallig blir helt plötsligt galen. Vart ligger logiken i det?

Om det här med att ens själv lever vidare i andra kroppar så har jag nog aldrig varit svensk tidigare. Jag har säkert varit italienare eller nåt sånt, som är lite galna som vi ser det. Jag är rookie på det här med att vara nordbo så ni måste vara snälla mot mig =P Det skulle typ stämma. Min allergolog säger att jag är född i fel land. Att jag skulle bo där det är varmt och inte där det är torrt och kallt. Jag håller såå med! Fast då skulle jag ju inte leva det liv jag lever med min underbara familj och mina underbara vänner. Så alla mina kompisar, tänk på vad jag offrar för er skull!

Min lilla slutsats är att ordet galen liksom inte betyder galen längre. Jag tror att folk kallar mig lite galen i positiv bemärkelse...eller jag hoppas i allafall det. Vore ju smått jobbigt annars =P
Cin Cin ; )