goodybag

Jag vet att man ska försöka skapa en bra grannsämja och jag har verkligen försökt men utan framgång...väldigt utan framgång. Jag känner mig tvungen att berätta om mina störda grannar som jag är övertygad om att om de kunde så skulle de leva som eremiter på ett berg i Chile eller nåt.

Det fattar väl vem som helst att om man bor i lägenhet och man möts i trapphuset så frågar man om den ska åka med i hissen. Vanligt folkvett. Det gör inte hon...och inte han heller för den delen. När hon ska åka hiss och man möts så åker hon ner själv. Sen får man stå och vänta på att hissen ska åka ner och sen åka upp igen för att sen åka ner med den. Eller ta trapporna.

En gång möttes vi i porten och då hade hon två flyttkartonger som var lite otympliga så jag sa att "det fixar jag", öppnade dörren och höll upp den. Sen tar hon sin post och går till hissen och jag håller fortfarande på att ta ut den. Då står den lilla slynan där i hissen med sina jävla kartonger trycker på våningsknappen, säger till och med "Hejdå", vinkar och åker upp med hissen rakt framför näsan på mig. Det har hänt flera gånger.
   Förra veckan kom hon ut just när jag hade tryckt på knappen och skulle åka ner. Jag tänkte att nu jävlar ska jag vara lika grisig men sen kom jag på att det är bättre att vara schysst. Så jag höll hissen så hon kunde åka med. "Tack" säger hon förvånat. "Ja, det är sånt grannar gör", sa jag med en liten underton, men jag tror inte hon uppfattade den.
   Så idag så höll samma sak på att hända igen. Vi kommer ut samtidigt och hon skyndar sig som attan för att kunna åka före. Så hör jag hissen gå igen men då tänkte jag att nu jävlar! Jag stoppade hissen med foten och konfronterade henne: "Kan inte jag få åka med?, Ska jag vänta här medan du åker ner och den kommer upp igen?" Hennes svar blir bara hahaha. Bara skrattar bort alla problem och då fattade jag att det här är ett hopplöst projekt.
   Hennes sambo är lika störd. Han har mintgröna diskhandskar när han tvättar.
Och förra veckan när mina föräldrar skulle åka upp med hissen och frågade om han skulle med sa han att han hade börjat ett nytt liv. Han tog trappen numera. Grejen är den att hissen och trappen går lika fort men när de hade kommit in hade han fortfarande inte kommit upp (vi bor på samma våningsplan om ni inte har räknat ut det än). Så mamma kikade i hålet och efter ett långt jäkla tag kommer han, bara för att slippa åka med andra.

Som ni fattar är de verkligen störda i hela huvudet. Så folkskygga så det är skrämmande. Man undrar var de fick idén att de skulle bo i en lägenhet. En friggebod i värmlandsskogen skulle vara mer passande. Idag  skrattade jag åt det men jag vete fan om jag kommer göra de nästa gång.