goodybag

Ja, nu är det nog dags att uppdatera lite. Min födelsedag kommer allt närmare och närmare och jag börjar på allvar planera lite. Det är ganska kul faktiskt =) Folk frågar vad jag önskar mig och det är lika jobbigt varje gång. Att jag är en liten toffel som är ganska modest sitter djupare rotat än jag trodde. Jag tycker helt enkelt att det känns konsigt att folk ska anstränga sig för min skull.

Att fundera på vad jag önskar mig är en rätt jobbig sysselsättning ("buhu å dina vägnar" tänker du säkert nu, men det är faktiskt inte så lätt!). Det ligger nog lite teknik bakom det. Hedvig vet precis hur man gör. Hon svarar! Visst låter det enkelt? "Vad önskar du dig?" "En stor, vit väska med gulddetaljer". Simple as that. Klappat och klart. Och hon har fått med alla detaljer i en och samma mening. Det går ju inte att feltolka.

Sen är det lite svårt också med vad jag faktiskt önskar mig. Att säga "jag önskar mig en mascara" känns liksom lite tråkigt på nåt sätt. När man ändå fyller år kan man ju lika gärna slå på stora trumman. Å andra sidan vill jag inte att folk ska förknippa min artonårsdag med något jobbigt och ansträngande. Jag vill att alla ska ha a mothafocking blast!

Själv gilar jag att anstränga mig när jag ska hitta presenter. Att rusa runt halva stan en lördag för det har jag inget emot alls. Dels för att Stockholm inte är så pjåkigt ;) och dels för att jag älskar när folk blir riktigt glada för var jag har hittat på åt dem.

I Borås undanber man sig. Alltså; "jag vill inte fira min födelsedag, ge mig ingenting." Fast det tror jag inte alls har med att man inte vill att folk ska anstränga sig för en att göra, snarare tvärtom. Jag undrar om de medvetet tänker på att man anstränger sig tre gånger så mycket för att ordna något bra. Först och främst hitta en dödligt bra present (man vill ju inte vara den som kommer utan och som faktiskt följer födelsedagsbarnets önskan, hujedamig), nästan som för att tävla om titeln "kolla vad jag är omstänksam, jag köper en dunderpresent  trots att h*n sa att h*n inte ville ha". Sen måste man ordna en överaskningsfest så att födelsedagsbarnet inte ska kunna komma och (absolut helt ovetande såklart, host, host) säga; "Men det hade ni verkligen inte behövt" fastän h*n menar; "tur för er att ni faktiskt ordnade en fest".

Deras förklaring till detta är att de inte orkar hålla nåt kalas, men herregud den tjänsten kan man väl göra sig själv en gång om året, och om inte för sig själv så i alla fall för sina vänner och sin släkt? Orkar man ha fest? - kanske inte. Orkar man festa? - Oja = Orkar man festa så ska man orka ha festen. Det tycker jag i alla fall.

Hela det här med att undanbe sig tycker jag är jättelöjligt för födelsedag har man bara en gång om året och det kan inte finnas någon människa under  25 som är riktigt i huvudet om man under normala omständigheter inte vill fira sin födelsedag. Alla vill få lite uppmärksamhet ibland. Att säga man inte vill det är att ljuga sig själv rätt upp i ansiktet. Dessutom tror jag inte att det alls handlar om ork utan snarare om att göra sig märkvärdig fast det enda man är, är helt jävla vanlig eftersom alla gör likadant.

För det ska ni veta att när jag fyller 18 så blir det fest hemma hos mig. Eller snarare förfest innan vi går ut på krohohogen! Benvenuti =D

      

Jag vet inte varför men jag tycker att saker är som bäst när de är i jämnvikt. Därför gillar jag inte när jag lyssnar på mp3 och ljudet är fördelat mellan de olika lurarna. Plötsligt kan sångaren pipa i bara ena luren. Irriterande.

Lika så gillar jag inte att titta med ena ögat. Då måste jag titta med det andra också - för att få jämnvikt. Och jag gillar inte att tvätta ena handen. Jag måste tvätta båda, även om den andra är kliniskt ren. När jag handlar föredrar jag att bära varorna i två påsar - för att få jämnvikt.

Jag tror det är bäst. Att man är lika stark i båda sidor. Jag är högerhänt men använder min vänsterhand till det mesta faktiskt. Ska bara lära mig skriva med den. Kan ta ett tag dock =P

Så, det känns skönt att äntligen ha fått det ur mig =P

Alltså, ibland blir man så trött. Förmodligen inte tröttare än hundägaren måste ha varit, men ändå! Såg detta på vägen hem. Jag fattar mig inte på hundägare som inte har vett att ta upp sin jyckes skit när de är ute och går. OK inne i skogen eller i nån buske där ingen ser men såhär - mitt på gatan där alla går! Hur jobbigt kan det bli? Tydligen livhotande. Hade jag sett det hända hade jag utan tvekan sagt ifrån. Observera soptunnan en meter bakom.

Så, nu har jag avreagerat mig lite =P Kom just hem från jobbet. Sista dagen, nu är jag ledig i två veckor. Hade en gångträning, tidningsläsning och hjälpte till på drinken med att fylla på chips, ta beställningar och diska. Skulle ha spelat lite musik och sjungit på ett av hemmen som jag gjorde på demensen förra veckan men det blev inte av =( Gick iallafall hem sen. Hade ingen musik i öronen, det var så skönt att gå utan. Dessutom kom det en regndroppe nån gång då och då, lite mysigt faktiskt =P

Eftersom det är fredag tänkte jag laga min favoritmat efter sushi - teriyakilax =d. Eftersom jag ska till Borås ska jag kolla efter lite biljetter nu. Imorgon blir det förhoppningsvid Harry Potter men mest längtar jag till när sista boken kommer. Ten days to go =) Ja, på Harryfronten är jag lite nördig =P

Häromdagen när jag skulle lämna tillbaka en film var jag ute och gick på kvällen. Det regnade, blåste OCH - jag kom på mig själv med att längta efter ett par vantar. Finn ett fel. Man ska inte fundera över vantar i juli. Man ska gå klädd i shorts, kjolar, flipflops, ha solhattar och brillor, smörja in sig med cocosolja, går runt med en stor strandväska innehållandes solskyddsfakor, handduk, parfym, läppglans, har jag glömt nåt? Bikinin har man ju under men mer?

Man ska vara lite somrigt svettig, gå barfota, få beslutsångest om huruvida man ska ta Magnum-glass eller Cornetto. Man ska grilla, ta promenader, rida barbacka på sommarbetesfeta hästar i vattenbrynet, man ska leta efter små figurer i molntussarna, man ska fiska, ha picnic, jaga varenda liten solstråle för att, om möjligt, bli ännu lite brunare, man ska bråka om vem som får sova i tältet på campingen, man ska få solsting, värmeslag och vätskebrist, man ska visa turister vägen, man ska tappa bort sina tjocktröjor, man ska ha ångest över om man valde rätt semesterveckor, och gjorde man det ska man göra så mkt man kan ute.
Mer av den här sidan av Stockholm, tack
Efter veckor av väder som mest liknar ett november sett från sin dåliga sida kan jag säga att jag (och fler med mig tror jag) är jävligt trött nu. Golfströmmen, har den fruktade tiden kommit då den har vänt? Inte? Visa ett livstecken då FFS! Nordborna protesterar.

Mitt batteri till mp3'n tog slut idag medan jag var inne i stan. Plötsligt kände jag mig så...blottad. Jag vet inte hur det kommer sig. Hedvig och jag diskuterade det en gång. Så fort man skiljs från sina kompisar drar man fram Ipoden och drar igång sin musik eller börjar fingra med mobilen. Självklart för att musiken är bra, men också för att inte känna sig ensam. För att få tiden att gå på de där biplatserna som på tunnelbanan, på bussen eller påväg hem från dem.

Sätter du också på TVn eller radion när du kommer hem? För att det inte ska vara så...tyst. Jag är en av dem, det erkänner jag. Men idag när jag då gick hem i regnet och blåsten så hörde jag helt andra saker. Inget som går upp emot min musik men t. ex. ljudet av mina skor mot asfalten. Gummi mot sten. Dova, nätta små dunk, dunk, dunk. Jag hade glömt hur det låter. Regnet som smattrade mot paraplyet. Som när man var liten och tappade alla de där pyttesmå pärlorna på mattan. Smatter, smatter, smatter. Ljud som man har glömt bort, som har drunknat i basar, gitarriff och sjönsjungande soul. Så nästa gång du är ute och går, ta ur lurarna och lyssna på naturens musik. Den är också ganska bra faktiskt.

Tee, shorts, peetoes och wraparmband från kyssjohanna? Glöm! Här kommer "dagens outfit" som förmodligen är mycket vanligare än alla klänningar, ballerinas och tröjor med tryck. Glöm moderiktiga halsband, söta örhängen, ringar och armband. Chockrosa nagellack ska vi inte ens tala om. Då har vi en "dagens outfit".

Nej, det gör jag inte. Jag har just kommit underfund med det. Bögarna tar alla snygga killar från oss tjejer. Sällan blir man så ledsen som när man ser en snygg kille i en tidning till exempel och så kommer någon med den ödesdigra kommentaren, som på en halv sekund som får alla tankar och fantasier att kännas lika meninglösa som galonbyxor: "Han är bög". Det är så avslutande, ibland känns det som att nån just dog när man hör det. Hoppet är ute och det finns inget man kan göra åt saken. "Han är bög".

Förövrigt har jag jobbat som vanligt idag. Har gåtränat, tvättat lite hjälpmedel, haft tidningsläsning och hantverksgrupp och lite sånt. Imorgon börjar jag vid ett eftersom jag ska jobba på kvällen istället då det är grillfest. Nu ska jag snart fixa lite käk, wokgrönsaker och falafel tror jag det blir, och senare blir det Morden i Midsommer. Hoppas det är bättre än förra gången. Var lite trist då =(

Hoppas ni alla har haft en bra dag =)
Cin cin

Jag fattar inte varför alla vill ha stövlar med massa tråkiga blommor och annan skit på, det går verkligen BORT för mig. Ett par vanliga, hederliga Tretorn, shorts, rutig skjorta och solisar är så mkt hetare än massa tråkigt krimskrams på. Så kommer iaf jag se ut när jag åker till fjällen och fjällvandrar. Med mitt kastspö och en många kilos öring också förstås =P

Den är säkert jättegod, men sämre reklam får man verkligen gräva efter. Den där tråkiga sjuttiotalsgubben med krull som gömmer sig bakom en planta för att sen komma fram och berätta att de har provat madrasspump, näverlur och kallmadrass eller var det nu var och till sist kommit fram till att tub är bäst. Jag fattar att det är meningen att den ska vara lite dålig men den är så dålig att den inte blir rolig.

Känner vekligen att jag måste tycka lite. Blir faktiskt lite trött på att media hela tiden ska klaga på Britney. Jag försvarar inte hennes handlingar, men det kanske är så att de som hela tiden klankar ner på hennes ageranden är en del av problemet.

Som här när man skriver att "Britney tvingade sin kompis att byta kläder med henne". Är det nån som ens har övervägt att det kan ha varit tvärtom. Kanske var det Britney's kompis som ville byta kläder? Jag menar bara att det inte finns en hjärna bland två personer.